Du lämnar nu www.akromegali.se. Länkar till webbplatser utanför Pfizer tillhandahålls som en tjänst för användaren. Pfizer tar inget ansvar för innehållet på länkade webbplatser.
Akromegali kan behandlas med operation, strålbehandling och läkemedel. Patienten och läkaren avgör tillsammans vilken behandling som passar bäst för dig. Behandlingen kan bestå av enbart operation, enbart läkemedel eller en kombination av behandlingar.
Akromegalibehandlingen har som mål att minska nivåerna av tillväxthormon och IGF-I i blodet och att minska storleken på den godartade tumören i hypofysen, så att symtomen hålls i schack.
Att kirurgiskt avlägsna tumören är ofta det första alternativet, eftersom det är en effektiv behandling.
En neurokirurg tar bort hela eller delar av tumören med hjälp av mycket fina instrument. Detta sker via insidan av näsan eller genom ett snitt innanför överläppen precis ovanför framtänderna. Den här metoden kallas transsfenoidal hypofyskirurgi och är ett snabbt sätt att lätta på trycket på de omkringliggande vävnaderna, samtidigt som mängden tillväxthormon i blodet minskar.
Resultatet blir en mycket snabb förbättring av symtomen. Denna metod är mest framgångsrik när det handlar om mindre tumörer. Ofta är mängden tillväxthormon och IGF-I i blodet lägre efter operationen, men de är fortfarande högre än normalt. I dessa fall krävs ytterligare operation eller annan behandling.
En möjlig komplikation vid transsfenoidal hypofyskirurgi är att friska delar av hypofysen avlägsnas. Detta kan påverka produktionen av andra hormon, vilket kan kräva hormonbehandling.
För vissa patienter är operation inte något alternativ av medicinska skäl, eller också är det omöjligt att avlägsna hela tumören. I dessa fall kan tumören strålas, så att den förstörs eller blir mindre.
Strålning används inte lika ofta nuförtiden, men om detta alternativ används innebär det vanligtvis flera strålningstillfällen fördelade över 1–1,5 månad.
Godartade hypofystumörer svarar långsamt på strålning, så det kan ta lång tid (månader eller år) innan mängden tillväxthormon sjunker. Patienter som behandlas med strålning får ofta medicinsk behandling samtidigt, tills strålbehandlingen ger effekt.
Läkemedelsbehandling kan ges för att minska hypofystumörens storlek inför en operation, eller om operationen inte var tillräcklig.
Somatostatinhormonanaloger härmar hormoner som naturligt produceras i kroppen. Denna läkemedelsgrupp är det första alternativet vid behandling av akromegali.
Produktionen av tillväxthormon i hypofysen regleras av hjärnan och andra hormoner, till exempel somatostatin, som normalt hämmar
produktionen av tillväxthormon. Naturligt somatostatin bryts ned snabbt av kroppen och därför är enbart somatostatin inte en lämplig behandling för akromegali.
Somatostatinanaloger härmar den funktion som naturligt somatostatin har, men de bryts inte ned lika snabbt utan stannar kvar längre i kroppen. De hämmar produktionen av tillväxthormon i hypofysen och kan på så sätt minska mängden IGF-I. Den här typen av läkemedel kan också minska tumörstorleken.
Dopaminagonister är mindre aktiva än somatostatinanaloger eller tillväxthormonreceptorantagonister. De brukar användas av akromegalipatienter som har hyperprolaktinemi (förhöjda koncentrationer av hormonet prolaktin i blodet).
Tillväxthormonreceptorantagonister påverkar inte hypofysen direkt. De verkar inte genom att minska vare sig tumörstorleken eller produktionen av tillväxthormon. I stället blockerar de receptorer som finns på ytan av celler i andra delar av kroppen, vilket innebär att tillväxthormonets effekt blockeras.